Livefastdieyoung

Aj, aj, aj! Ångest och frustration, allt kommer tillbaks och sveper in lika oväntat och lika våldgästande som en flodvågskatastrof! Hjälp är det sista jag bar om, jag har klarat det förut och jag kommer klara det igen, så allt kommer nu till EN avgörande fråga .. Vart ska allt ta vägen?

Det känns som att jag har experimenterat med de flesta alternativa lösningarna nu, bita ihop och hålla tillbaks, vräka det över någon annan eller helt enkelt svälja allt med tabletter .. För mig återstår det egentligen bara en lösning nu. Jag tänker inte låta det här sänka mig ännu en gång så jag tänker helt enkelt släppa det och ta dagarna som de kommer. Det känns inte som att en konflikt är den rätta lösningen just nu.

Någonstans känner jag ändå att jag också kan se possitivt på det hela. Jag är stolt nu när jag har svurit till mig själv att aldrig acceptera mediciner som en utväg. Jag har sett människor stoppa i sig utan samvete och jag vet nu med all säkerhet att jag aldrig kommer bli en av dem .. Så förhoppningsvis kommer jag i alla fall kunna komma ur den här krisen med hjärta och stolthet i behåll.

Med detta sagt så har fått ur mig det jag känner att jag behöver och vill nu inte längre veta av något av det. Jag vill nu bara släppa det och njuta av livet igen och med eran hjälp tror jag att det går snabbt! Jag ber er nu skicka något varmt och glatt i kommentarer, det kan vara länken till en glad låt/rolig bild/rolig text eller vad ni nu känner för. Jag kommer inte ihåg sist jag fick mig ett skratt eller ens ett ryck i mungipan så blända mig nu med eran svårslagna humor!

JD EXITS!